Inte för att det någon gång är kul att knäna hoppar ur led, men det finns väl mer eller mindre bra tillfällen för det.

Nu är typiskt en tid där jag hade föredragit att ha en hel och funktionsduglig kropp. Nästa vecka håller jag workshop i Yoga for Runners, vilket ställer sina krav på mig. Dock är upplägget på den gynnsamt för mig och jag kan leverera workshopen helt enligt plan trots ett mindre funktionsdugligt knä.

Denna helgen är jag själv deltagare på en yogaworkshop i Lund med Ulrica Norberg. En del är teoretiskt men det är mycket praktiskt och mitt knä sätter stopp för många av de positioner Ulrica presenterar. Jag hade mot läkarintyg kunnat få pengarna tillbaka, men ett knä ska inte hindra mig från att delta i saker jag sett fram emot.

Jag kan inte delta fullt ut i yogaklasserna. Men jag kan sitta i en hörna och studera hur Ulrica assisterar och justerar deltagarna i positionerna. Jag kan föra anteckningar om bra och lättförståeliga instruktioner. Jag kan verkligen få tid att skriva ner intressant och viktig information som ofta nämns i förbifarten på ett pass och som man tänker att ”Det här var bra, det ska jag komma ihåg” men som sedan försvinner när nästa position tar vid och fokuset ligger riktad på andningen och ens egen praktik.

Jag kan visserligen inte genomföra workshopen som ursprungsplanen, men yogaläraren i mig jublar efter all ny inspiration och kunskap om att instruera på ett bra sätt.

Helgens kloka ord: Lägg inte energi på sånt du inte kan förändra, fokusera på det som är möjligt.