Det har inte varit mycket rast och ro hemma på sistone. April avslutades i Stockholm med en av de bästa Teacher trainings jag gått – Restorative och Yoga Nidra.

Efter den lyckades jag hålla mig på hemmaplan en vecka innan jag bytte gråmulen svensk mark mot Mallorcas sol, klippor, landsvägar och bergstigar för en ultimat laddning av batterierna.

Sedan hann jag bara hem, öppna resväskan, skaka ner shorts, linne och t-shirts i tvättkorgen och låta resväskan fyllas på nytt med yogakläder. Denna veckan har jag återigen varit i Stockholm. Äntligen har jag påbörjat min 200h-utbildning i ISHTA yoga som jag sett fram emot så mycket.

Trots att jag är mycket på resande fot kunde jag inte känna mig mer hemma än jag gör just nu.

Hemma är ingen plats. Det är en känsla.

Hemma är var helst jag känner trygghet, värme, kärlek och acceptans.

Denna vecka har jag varje dag i yogasalen blivit påmind om att det är här jag ska vara just nu. Varje cell i kroppen berättar det för mig. Mitt vanliga rastlösa jag som ständigt planerar för framtiden är stilla. Det finns inget behov. Det som är just nu är tillräckligt. Jag är trygg här och nu. Jag känner kärlek här och nu.

Nu när jag sitter på den slitna blåa stolen vid gaten på Arlanda längtar jag mycket efter pojkvännen, familjen och min egen säng. Men jag längtar inte hem. Jag är hemma.

DSC_1972 (678x1024)