2014-12-25 15.41.00-1 (654x1024)

Ett snöklätt Malmö

Dagen efter julafton och jag vandrar längs havet på mark täckt av snö och is. Temperaturen har till slut tagit sig ner under noll och vintern har kommit till Malmö också.

Att det var julafton igår för att sedan idag vakna upp till en värld som långsamt täcktes av snö gör att jag inser att året faktiskt snart är slut. Med det varma vädret och höstrusket så långt in i vintern har jag lurat mig själv att jag har tid. Att året inte än är slut, det är fortfarande bara är höst.

Jag vet inte varför jag har fått för mig att det skulle ge mig mer tid, för dagarna tickar på om det så hade varit högsommarvärme ända till julafton.

Jag vet inte heller varför jag har den starka känslan av att jag måste ha mer tid.

Eller jo, det vet jag. De senaste månaderna, nästan året, har tiden rusat förbi medan jag har varit upptagen.

Jag trodde att jag hade planerat bra. Mycket, men överkomligt. Fastän jag vet hur jag är. En som gärna vill göra allt. För det är så likt förbannat svårt att låta bli när jag har så mycket idéer och får bra erbjudanden. Och då sitter jag sen med för mycket att göra för att hinna vara närvarande i mitt eget liv.

Jag vill definitivt inte ha den senaste tiden ogjord. 2014 har varit ett fullkomligt makalöst år, fyllt av upptäckter, händelser, människor, möten, självinsikt, lärdomar och kunskap som jag kommer bära med mig resten av livet. Men jag vill inte leva mitt liv upptagen. Jag måste lära mig att 1) jag kan inte göra allt och 2)vill jag ändå gör allt måste jag fördela ut det på en längre tidsperiod.

För jag har ju inte bråttom. Få saker är så once in a lifetime att det inte går att göra vid senare tillfälle.

En av mina yogalärare brukar säga: Du ska kunna leva i positionen, inte bara överleva.

Med betydelsen att du gör positionen på en nivå som du kan hantera och samtidigt andas fullt och vara närvarade. Utmanande, gärna – men aldrig så mycket att du spenderar hela tiden i positionen flämtandes med önskan att den var över. Andning och närvaro. Leva.

Så.

Framöver. Gå utbildningar, springa, jobba, yoga, umgås, resa, älska, brainstorma, planera, genomföra – definitivt. För så fungerar jag och så vill jag ha det.

Men. Inte på några omständigheter på bekostnad av att vara närvarande i varje stund. Stanna upp och andas och hålla görandet på en nivå så att jag kan ta till mig och verkligen uppleva det jag tar mig för.

Leva. Inte bara överleva.