Swim Halmstad 2016

Nervös och kall inför start! Foto: Ingmarie Nilsson

Blöt redan innan start tack vare regnet, men vad gör det när man ändå har ålat sig ner i en våtdräkt och dragit badmössan över huvudet? Och vad gör hällregn när man ändå plaskar omkring i Nissan?
När min vän skulle köra sprint-triathlon i Halmstad gjorde jag en spontan anmälan till open water-tävlingen. I samband med simdelen av alla triathlonlopp som kördes fanns möjligheten att bara köra simningen som en open water-tävling – man kunde välja mellan 400m, 750m och 1900m. Jag anmälde mig till 1900m. Fick lite halvångest under promenaden till starten. Eftersom man simmade nerför Nissan blev det en 1900m lång promenad och jag blev enormt medveten om hur lång den sträckan är när man inte springer.
Jag hackade tänder minuterna innan start, hälften hälften av kyla och nervositet, men när vi väl släpptes iväg försvann båda. En försiktig start, där jag höll mig långt till höger för att undgå det sprattlande fiskstimmetsom jag är livrädd för, resulterade i närkontakt med en hel del näckrosor. Men slingrande växter än en fot i huvudet.
Efter ett tag hittade jag rytmen och kunde relativt friktionsfritt ta mig alla 1900m i mål och till och med njuta av att simma om några andra simmare då och då. Ignorerar dock det faktum att jag hade målgång direkt efter simningen medan de flesta övriga skulle genomföra både cykel- och löpmomenten i ett halv Ironman också…
Trots att min kritiska sida ser en hel del förbättringspotential (vore faktiskt konstigt annars) är faktiskt simningen bara något som är kul och som jag vet att jag inte kommer plocka några pallplatser i, till skillnad från löpningen som kommer mer naturligt och jag varit bortskämd med en hel del bra placeringar. Jag är grymt stolt över min första open water-tävling. För det var så roligt att fler kommer följa.

Swim Halmstad 2016s

Foto: Ingmarie Nilsson

Swim Halmstad 2016r

Ser ni mig? Med den vita mössan och våtdräkten med blåa ärmar precis ovanför fotografens huvud. Foto: Ingmarie Nilsson