När jag började på yoga och läraren efter klassen förde samman handflatorna framför bröstet och sa Namaste ekade jag Namaste tillsammans med resten av deltagarna. Tittade sedan förstulet omkring mig när de andra böjde sig fram över sina korslagna ben och jag skyndade mig att vika mig dubbel jag också.

Jag visste inte vad det betydde men det resonerade direkt med mig. Det kändes som ett bra sätt att avsluta klassen på.

Namaste betyder Jag bugar för dig eller Jag bugar för det gudomliga i dig, som också är i mig. Det är en gest som visar att vi möter varandra med respekt, som jämlikar, och ser det goda i varandra.

Nu ligger gesten djupt rotad i mig och jag avslutar alltid min klasser på samma sätt. För samman handflatorna, bugar med huvudet och säger Namaste.  Får ett Namaste och en liten  bugning tillbaka. Det är ett sätt för mig som lärare att ödmjukt visa respekt och tacksamhet för allt mina elever ger tillbaka under klasserna och ett sätt för mina elever att i sin tur visa rrespekt och tacka mig.

På måndagar håller jag yoga för ett fotbollslag. Av vana säger jag Namaste efter klassen. Tillbaka får jag applåder.

Jag gillar applåderna. Namaste betyder något för mig, men fotbollstjejerna har inget förhållande till det ordet. De tackar på det sätt som resonerar med dem. Så att det blir äkta.