jämför att tatuera sig med tusenmetersintervaller.

XOXO tatuering 1

Tusing?

Jag har aldrig haft några planer på att tatuera mig. Min syster kom dock med ett förslag som jag tyckte lät tillräckligt lockande för att jag skulle vilja skrapa in bläck i kroppen.

Fyra, fem minuter sa tatueraren att det skulle ta göra de fyra små tecknen.

Fyra minuter, det är ju som en tusing, sa jag till syrran. Det klarar jag lätt, även om det gör ont.

Frågan var bara vilken tusing i ordningen den skulle kännas som.

För tusingar är luriga. De kan gå i kontrollerad fart med en skön känsla men de kan även vara plågsamt, brännande, uthärda-jobbiga. Speciellt om man är ivrig och släpper lös den första intervallens lätta ben så att man startar för fort. Då är de nästkommande inte så sköna längre.

Min tatuering kändes som första tusingen. Den som passerar smärtfritt förbi medan kroppen fortfarande är ovetandes om vad som komma skall. Eftersom mina fyra tecken var färdiga där efter fyra minuter så kom inget ”komma skall”. Jag slapp de där jobbiga delen av passet som uthärdas på ren vilja.

Min syster gjorde samma tatuering på vaden. Det är det som är det fina med tatueringen. XOXO för kisses and hugs och kvinnotecknet på O:na som står för oss två. Eller som min pojkvän sa, som två små ofärdiga streckgubbar. Jag till höger och min syster till vänster tror jag.

Men syrran nöjde sig inte där utan gjorde två till. Hon såg nog dock inte tjusningen i löpjämförelsen. Hon fick ju genomföra både intervall två och tre också.

XOXO tatuering

Systerkärlek