2015-03-25 17.52.47

Tillfällen ges inte. Man måste ta dem. Ta ansvar. Ta sig tid. Prioritera.

Efter tre dagar med sammanlagt 33 timmars jobb kände jag mig mör igår. Benen var trötta och fötterna svullna efter två dagar med dekoratörsjobb inför öppning av en Pandurobutik i ett nytt köpcenter i Kristianstad. Efter att butiken fått tummen upp av cheferna kände jag att tröttheten tränga sig in i huvudet också och lade sig som en mental dimma.

Jag längtade efter vila, både för huvudet som snurrade i 190 och för mina ömma fötter som jag hade planerat skulle springa idag. Eftersom vi inväntade VIP-kvällen som skulle börja om 45 minuter var mitt bästa alternativ att lägga mig på golvet längst in butiken. Benen fick vila mot pallen med öppningserbjudande som snart skulle säljas till köpgalna kunder och jag andas, bara andades.

Jag kunde inte lägga mig hemma i soffan med benen uppför väggen som jag egentligen önskade. Jag kunde inte göra yoga i ett rum med tända ljus och en skön yogamatta. Det som fanns att tillgå var en starkt belyst butik, ett visserligen nystädat butiksgolv och en varupall. Och jag ska säga att det funkade precis lika bra.

Det tog femton djupa andetag med slutna ögon sedan var jag inte ens medveten om att jag befann mig i en butik i ett köpcenter. Hade inte min kollega sagt att det var dags för mig att måla deras kinder med ansiktsfärg inför öppningen så hade jag gärna legat där längre. Nu fick jag 10 minuters avlastning för benen och mitt speedade nervsystem. 10 minuter guld värda för att ge kroppen en bättre chans till

Visst, tända ljus, en avslappnade miljö och mjuka yogakläder kan hjälpa till. Men huvudsaken är att man gör!

När tillfällen inte ges gäller det att ta.