Trots att min chef redan undrar vem fanken som godkände min ledighet och tycker att jag är borta mycket har jag knappt märkt av att jag sedan påsk gått ner i tid på Panduro. Eftersom veckorna sedan dess har kantats av lite övertid, två utbildningar i Stockholm och semester på Mallorca har jag inte känt av att jag jobbar 50% istället för 100%.

Idag var första gången jag verkligen förstod innebörden av den tid jag frigjort.

Det var fantastiskt att börja dagen med en lång stund på yogamattan och därefter kunna koncentrera mig på 200h-utbildningens hemuppgifter, ha lunchmöte angående utvecklingen av mitt företag, sätta ihop en handlingsplan, få tid att göra det styrkeprogram så är så viktigt för att jag ska kunna återgå till löpningen och beta av x antal sidor i kurslitteraturen – allt det innan jag höll min klass i Yoga for Runners.

Det innebär att när jag nu kommit hem efter klassen så behöver jag inte fortsätta arbeta och plugga hela kvällen. Det finns lite fritid att utforska.

Hej, en lugnare vardag!

Hej, sitta ner och läsa en bok bara för att jag känner för det!

Hej, tillbringa en extra halvtimme i meditation bara för att jag kan och det får mig att må så jäkla bra!

Hej, tid som kan tillägnas precis det som faller mig in!

Jag tänker att jag skulle kunna kolla lite på tv. Eller kanske besöka någon av de bloggar som prioriterats bort. Eller läsa en av de där böckerna som det aldrig funnits tid till.

Jag öppnar en bok och inser att texten jag läser beskriver höftledens anatomi.

Nåväl, jag gör åtminstone rätt i att satsa på att utveckla mig som yogalärare om jag, när jag kan välja att göra precis vad jag vill, plockar upp kurslitteraturen igen.

Gammal bild, men jag ser fram emot att göra naturen till mitt kontor det kommande halvåret!