Det blir mörkt strax efter klockan 21 och jag går och lägger mig.

Mellan sex och halv sju vaknar jag av mig själv när rummet blir ljust.

Då tar jag antingen på mig löparskorna och springer längs med Bolins Creek eller så rullar jag ut yogamattan.

Medan håret självtorkar efter duschen äter jag gröt, nektarier och nymalt mandelsmör.

Klockan 10 börjar yogautbildningen och strax innan slår jag på mobilen för första gången och skriver några meddelande. Jag har inget internet där jag bor utan jag passar på att sköta kontakten med mina älskade i Sverige de stunder jag är kring yogastudion som har wifi.

Under kommande 7 timmar delar jag en yogasal med 12 andra yogis – ett utrymme till bredden fylld med kunskap, berättelser, kärlek, öppenhet, glädje, självreflektion, muskelaktivitet, energi.

Kl 17 säger jag ”see you tomorrow” och tar en timme eller två till att läsa en bok, göra dagens homework eller renskriva mina anteckningar. Sedan lagar jag middag och ibland hinner jag ta en kvällspromenad innan mörkret faller och jag lägger mig. Om några timmar blir det ljust igen och en ny dag väntar.

Det är enkelt att vara på yogautbildning.

Samtidigt är det så svårt.

Jag är 6 dagar in i min yogautbildningen. Nu har vi två dagars ledigt innan vi ger oss in på nästa 6 dagar. Jag passar på att vila min kropp som värker och stramar av träningsvärk samtidigt som den spritter av energi och besitter så mycket öppenhet och frihet. Musklerna har fått jobba, liksom mitt inre. Stabilitet och frihet, utbildningens ledord.

Det som är enkelt är dagarna som flyter på i en härlig naturlig rytm. Bristen på Internet är befriande och jag saknar inte allt slösurfande som jag vanligtvis ängar mig åt. Mobilen har jag tillgång till mellan klockan 10 och 17. Jag hade kunnat få tillgång till uppkoppling oftare men jag har valt att göra som vår lärare föreslog: att tillbringa dessa intensiva veckor åt att verkligen koncentrera mig på yogan och det arbete vi gör i yogasalen och undvika distraktioner som Facebook, tv, Internet. Det är väldigt lätt att göra här i denna bubblan på andra sidan dammen där vardagen hemma är långt borta.

Kontakten med familjen och vänner är en annan sak. Det är viktig, där är internet underbart.

Att jag inte kan få mörkt i sovrummet gör att jag följer naturens rytm. Lägger mig när det blir mörkt, vaknar när det blir ljust. Morgonlöpning i naturen är underbar och lätt. Långsam utan krav. Fort utan krav. Jag följer vad kroppen känner för att göra.

Enkla dagar.

Hårt arbete.

För det är inte lätt det vi gör i yogasalen. Det innebär ett väldigt hårt arbete med att lära sig teori kring positioner, känsla i hur man assisterar och justerar elever i dessa positioner och vad dessa former som vi placerar våra kroppar i verkligen innebär. Men framför allt ett väldigt stort arbete med sig själv. Vi har stora samtal som kräver mycket reflektioner och att titta inåt på sina värderingar, tankar, känslor, reaktioner och relationer. Det är inget lätt jobb. Det kan vara ganska otrevligt. Det kan också vara väldigt befriande. Just nu surrar det mest runt i huvudet och jag tar tacksamt emot våra två lediga dagar för att låta tankarna få landa.

Att vara en bra yogalärare som håller balanserade, inspirerande klasser är relativt lätt.

Att vara en fantastisk lärare som undervisar på ett autentiskt, ärligt och öppet sätt och har förmågan att kommunicera yoga är svårt. Det är ett livslångt arbete och jag har förhoppningsvis tagit mina första stapplande steg på den vägen.

Mountain