Jag är alldeles för bra på att vara snål mot mig själv. Trots att jag var exhalterad över FoMM (Forum on Manual Medicin) med tema löpning och löparskador så gnagde det i mig när jag betalde fakturan.

Jag kunde samtidigt känna att jag blev trött på mig själv för att jag skulle pressa in ytterligare en aktivitet i kalendern. Jag har varit, och ska gå, på många utbildingar under helgerna de senaste åren. Behövde jag verkligen mata hjärnan med ännu mer kunskap så att jag skulle missa ännu en kväll att umgås med vännerna som jag redan träffar alltför sällan?

När jag för ett par timmar sedan under en rosaskimrande himmel i ett stillsamt Bålsta gick tillbaka till tåget kände jag mig ändå väldigt nöjd.

Jo, det var dyrt. Och ja, det tar en del tid och kraft i anspråk. Men så har jag haft en riktigt bra dag och fått väldigt mycket ut av den.

Till en början kände jag mig som en katt bland hermelinerna. Det första jag fick göra när jag kom in i föreläsningssalen var att googla rubriken på första föreläsingen. Osteitis pubis, vad är det? Då började jag undra vad tusan jag trodde att jag gjorde där. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna hänga med på föreläsningarna med alla medicinska termer?

Som tur var blev termerna inte så mycket svårare än osteitis pubis och resten jag kunde hänga med fint med på den kunskap jag läst mig till på egen hand (och lite hjälp av google)

Föreläsningarna var riktigt intressanta och det var kul att höra tre experter inom respektive område prata om forskning, riskfaktorer, prevention och rehabilitering och smågnabbas om vilket del som var den viktigaste – foten, knäet eller höften. Höftkillen Andrew Franklyn-Miller och fotmannen Toni Arndt gjorde ett bra jobb, men bäst gillade jag knäkillen Christian Barton som jag efteråt fick en trevlig pratstund med om biomekanik i stort.

Vid lunchen tog jag tillflykt till det enda ansiktet jag kände igen, David som föreläst på Running Swedens löpcoachutbildning. Då fick jag ännu mer spännande inblickar i naprapatin och på köpet gav han mig en snabb behandling. Det är bra på sådana här tillställningar – utställarna var mer än villiga att låna ut en bänk. Live-visning av deras produkter liksom.

Jag fick dessutom äran att hälsa på och prata ultra med MarathonMia som var moderator för hela dagen. Extremt imponerande kvinna som är en av endast tre kvinnliga löpare som har en officiell tid på 246 km – och i sommar ska hon springa samma lopp, GAX Trans scania, igen. Några snabba ord hann jag också byta med Rubin McRae från Urban Tribes (Running Sweden) som var moderator för en paneldebatt om barfotalöpning, som bara den var hysteriskt kul med en inbiten barfotalöpare och tre föreläsare som var desto mer skeptiska.

Jo, det var ändå ett bra val att åka hit. Nu är min lilla kunskapströstande hjärna mättad. I alla fall för ett par veckor framöver. Nu ska jag stället vara den som delar med mig, med start på söndag!