Det är tredje året i rad som jag är med och roddar Heleneholms långlöpares träningsläger.

Förra året skrev jag ”Att få vara del av sådan vänlig och peppande gemenskap där löparglädjen och kämparglöden skiner om varenda människa är äkta lycka.”

Så mycket lycka att jag till detta året inte nöjde mig med att vara inbjuden tränare utan såg till att bli medlem i klubben också. När bordet med klubbkläder dukades upp på vid middagen på lördagskvällen var jag framme och nappade åt mig ett tävlingslinne. Rött är inte min favoritfärg och just nu känner jag ingen längtan efter att tävla på samma sätt som jag gjorde innan. Men jag vill starta i tävlingar för att det är så roligt och då vill jag göra det med support och stöd från det glada Heleneholms-gemenskapen.

Om vi backar tillbaka 10 timmar så hamnar vi mitt i förmiddagens backpass. Rekordmånga Heleneholmare springer än upp joggar än ner för den 300m långa backen vi hittat i Tyringes natursköna skogar.

Snabbt och lätt, snabbt och lätt, snabbt och lätt.

Efter den obligatoriska rörlighetsdelen och löpskolingen manar jag på löparna i den jämnt, men lite slugt, stigande backen. Detta året med flåset i halsen för äntligen är jag så pass hel att även jag kan springa backar.

Snabbt och lätt, snabbt och lätt, snabbt och lätt.

Upp till 12 backar suger rejält och löparna vittnar om trötta ben.

2015-03-28 11.48.00

Allra sista intervallen avklarad!

Lite lunch i magen och en inspirationsföreläsning med synskadade löparen Mirjana senare drillar samma Mirjana oss med styrkeövningar och en massa burpees, mountain climbers, änglahopp (inte så oskyldiga som de låter) och skottkärror from hell.

Jag och Helene kryddar eftermiddagspasset med en stafett. Inget långlöpar-läger utan en prestigefylld tävling.

Benen som var trötta efter förmiddagens backar har nu fått sällskap av trötta armar, bål och huvud. Träningsläger ska vara jobbiga, men det innebär inte att man bortser från återhämtningen. För att söndagens långpass ska orkas med bjuder jag löparna på seriös återhämtning i form av avslappningsyoga och yoga nidra.

2015-03-28 16.36.32

Kvällen äts, pratas och skrattas bort och vi faller trötta i säng för att vakna upp till en långpass-dag som kryddas med hällregn.

Mina ben har gjort vad de ska i löpväg och jag avlastar dem med cykling medan de andra ger sig ut på från 10-30km löpning.

Jag har haft dåligt samvete för att min cykel inte fått se annat än vardagsrummet sen oktober. Den blir nog lite chokad av kontrasten från tryggt vardagsrum till att susa fram i lervällning och på hala rötter. Vädergudarna släpper ner litervis med vatten från himmeln och jag har cm-tjockt lerlager på ryggen och rumpan och väldigt många fler fräknar efter en dryg timme i skogen. Jag, som inte är jätteförtjust i att smutsa ner mig, tycker det är förlösande härligt att vina fram på cykeln och känna lera spruta omkring, och på, mig. Varför har jag låtit cykeln stå så länge??

2015-03-29 10.42.12

Lera från anklarna till tofsen

Receptionisten ser lite skeptisk ut när jag försöker smuggla in cykeln på rummet. Jag kan ju inte lasta bilen full med lervällning så tar vi en dusch tillsammans -jag, cykeln, leran, granbarren och alla kläderna.

Sen åker jag hem. Hem och vilar. Och drömmer mig bort till nästa år. Tack för den här gången Heleneholm!