DSC_1693 R

De senaste veckorna har jag fått känslan av att jag faktiskt tränar.

Att det inte bara är minimigränsen av daglig fysisk aktivitet eller rehab jag utför.

Hittills har jag petat in lite löpning och ett och annat mountainbikepass då och då. Jag har försökt få till 2-3 löppass i veckan och däremellan kört på med mina rehabövningar, styrka och lugn yoga.

Häromdagen upplevde jag för första gången på två år att jag nog var tvungen att planera in vilodagar. Jag har kommit igång så pass mycket med löpning, simning och styrka att jag verkligen nosar på träning och inte bara sysslar fysisk aktivitet.

Tillbaka? Jag har fått frågan av många i min omgivning. Men nej, det skulle jag inte säga att jag är.

Organiserad träning kräver organiserad vila. Men nivån på min träningen är inte så hög att den kräver vilodagar. Däremot kräver fortfarande min nerv vilodagar. Den är väldigt tyst nu för tiden. För jag har tålamod, håller rätt nivå på min träning och rusar inte iväg för fort nu när det börjar kännas bra.  Men med det folk skulle kalla tillbaka är jag först när vilodagarna är till för att balansera träningsmängden och inte för att hålla nerven glad.

Tillbaka är dock inget jag jobbar mot. Tillbaka innebär att sträva efter något som varit.

Jag vill inte tillbaka.

Jag vill framåt.