Under påskhelgen har jag hunnit med två löprekord e.nf (efter nerv-fan).

Backpasset med Löparprojektet på långfredagen är första passet jag sprungit de senaste åren där jag blivit riktigt trött – både i benen och konditionsmässigt. Innan har jag inte riktigt vågat. Rädslan för smärta och att gå ut för hårt och förstöra det som jag långsamt byggt upp ligger i bakhuvudet och gör att jag håller tillbaka. Kör på det säkra, nästan till överdrivelse. Men i fredags vågade jag – och det höll!

Igår på annandagen blev det tidsrekord. Adept Lupita springer snart 100 miles på TEC och igår var hennes sista långpass. Hon fick sällskap i skogen av mig först löpandes i 65 minuter, sedan på mountainbike i 45 minuter innan hon fick klara sig själv sista stunden. 65 minuter löpandes är långpass för mig.

Så ett pass hårt och ett pass långt och inga känningar av nerven. Lite stel, men det får jag allt vara efter både backintervaller och långpass. Det håller!

Förutom mina löprekord har påskhelgen främst gått ut på att upptäcka, återupptäcka och planera.

Först återupptäcka Törringe. En liten, liten skog precis utanför Oxie som jag inte varit i sen jag hängde upp och ner i träden i 10-årsåldern. En oanad naturskön pärla med roliga stigar.

Jag och pojkvännen gick en promenad och smidde planer om reflexbana upp och ner för backarna där.

Några dagar senare upptäckte vi Arrie. En annan liten pärla precis utanför Oxie. 5 kilometer från där jag växte upp men aldrig har jag varit där. Dåligt. Där finns i alla fall en fin sjö med stigar runt omkring.

Våra hjärnor fungerar ju som det gör och kombinationen sjö med stigar fick oss genast att planera swim run-event.

Vad tror ni om det? Springa och simma i dessa omgivningar?

2015-04-05 14.16.31 (450x800)

2015-04-05 14.16.15 (800x450)

2015-04-05 15.06.33 (800x450)

2015-04-05 15.07.25 (800x450)

2015-04-05 15.21.12 (800x450)