För ett par veckor sedan sprang jag ett väldigt intressant pass. Men en hand som mjukt krokade om mitt armveck och följde mina rörelser.

Handen tillhörde Mirjana, löpare och synskadad.

Förutom ett par meningar då och då om väntande backar och isfläckar på marken behövde jag inte säga ett ljud om hur vi skulle springa. Hon bara anpassade sig efter mina rörelser när jag med armen styrde åt höger och vänster.

Vilket ju var väldigt bra för då kunde vi prata om så mycket annat spännande – och prata, det är vi bra på båda två visade sig.

Mirjana är en sådan person som inte låter sig hindras av motgång. Vem har till exempel sagt att man inte kan bestiga ett nästan 6000m högt berg bara för att man är blind? För det planerar Mirjana nämligen att göra nästa vår.

Hon berättade också om välgörenhetsloppet Run for Life som hon arrangerar i Skrylle den 11 april.

2014 gick de insamlade pengarna till Kanti childrens hospital i Kathmandu. I år stöder du insamling och leverans av skolmaterial till en skola i Nepal när du springer.

Loppet är 5 eller 10 km.  Jag tänker satsa på en 5:a.

Anmäl dig du också och bidra till något gott samtidigt som du får röra dig ute i naturen.

Win-win.

Jag satsar också på fler träningspass med Mirjana. Maken till perspektiv på livet och löpning det ger. Något så självklart att gå ut genom dörren och springa när man vill finns inte i Mirjanas värld. För hennes måste det till en ledsagare som orkar springa med henne.

Efter min långvariga skada älskar jag varje löpsteg jag får och kan ta. Då är jag gärna delaktig i att se till att Mirjana också kan ta så många löpsteg som möjligt.