Jag älskar att tävla. Det är inte för att komma 1:a, 2:a eller 57:a. Jag är ute efter stämningen, pirret i magen och att få uppleva den mäktiga känslan av att kropp och sinne jobbar tillsammans för att spränga gränser.

Förutom ”loppet” i Portugal, som knappt går att räkna med, är det 2 ½ år sedan jag hade en nummerlapp på bröstet. På grund av den jäkla SI-leden och femoralisnerven.

Loppet som skulle få äran att vara mitt debutlopp efter skadan var självklart Stävie Trail. Det lilla loppet i den lilla skogen som blev riktigt stort.

”Världens finaste terränglopp – i en skog du inte visste fanns!”

Anna och Sarah har arrangerat ett grymt lopp med så mycket hjärta att man blir lycklig in i själen av att få delta.

Förra året samlade jag in löparskor till Etiopen och hejade jag på alla vänner, bekanta och obekanta med glädje. I år fick jag vara med och festa med löparskorna på fötterna.

Inför Stävie Trail fanns ingen ambition om att springa snabbt eller utmana kroppen och sinne för att spränga gränser. Jag ville delta i loppet för att jag kunde. Att få nåla fast nummerlappen på tröjan är ett bevis för mig själv att all rehab jag kört har varit värt mödan och att jag äntligen är stark nog att stå på en startlinje igen – att jag är löpbar!

Det blev 6,5 km på fina slingor, med fin pepp från pojkvännen och övrig publik. SÅ UNDERBART.

Det allra viktigaste för mig som jag tar med mig är att jag kände mig stark och stabil. Att jag kunde känna effekten av styrketräningen och tekniknötningen som jag kämpat med i ett år och att jag orkade hålla ihop löpsteget hela sträckan.

Jag kom in på en andraplats och det var kul. Men i slutändan finns det bara en anledning till att jag springer – att få njuta.

Nästa år hoppas jag att jag har blivit ännu starkare så att jag kan få njuta i 13 km.

Stävie start

Obligatorisk dynamisk rörlighet och muskelaktivering innan start Foto: Johanna Bladh

 

Stävie målgång

Mot mål med helt acceptabelt bibehållet löpsteg Foto: Olof Hennig

 

Stävie måkgång 3

Mot mål i solskenet Foto: Olof Hennig