DSC01584

Trots att jag bara hejat på Kullamän och Kullakvinnor som sprungit 56km ultralopp i Kullabergs mördande terräng kände jag mig precis som en av dem.

Stel med vaggande gång. Trött. Hungrig. Och grinig.

De andra var inte griniga. Det var nog mest jag. 9 timmars hejande och väldigt lite mat är inget optimal kombination för mig.

Stel och vaggande blev jag av gårdagens nya styrkeövningar. Förrädiska. Kändes knappt ett smack när jag gjorde dem. Idag har framsida lår, insida lår och rumpa gnisslat i vartenda steg. Insida lår kommer jag inte ens ihåg när jag hade träningsvärk senast.

Träningsvärk till trots fick jag nog ändå ihop 5 km löpning under mitt hejande. När jag väl fått igång benen rullade de fint. Förrädiskt där igen. För när vi hoppade ur bilen hemma var det mitt rörelsemönster som såg jävligast ut trost att jag hade bilen full med Kullamän och Kullakvinnor.

Precis som vanligt när jag är hejaklack hade jag planerat rutten noga. Jag började vid en bro mellan 7 och 8 km. Där satt jag och filosoferade på en brygga till löparna dök upp.

DSC01587

DSC01590

Där stannade jag länge och tjoade och tjimmade till hela fältet hade passerat. Det var väldigt många kända ansikten att heja på och väldigt många okända ansikten som blev hejade på ändå. Snygga löpare – ja till och med löpare i kilt och skjorta passerade.

Sedan begav jag mig till Jonstorp som löparna passerade efter 19 km. De andra stoppen blev kortare och jag mitt mål var att heja fram pojkvännen och fälja hans lopp.

DSC01616

DSC01636 Henrik och Erik:arna hade spring in benen

DSC01650 Pojkvännen tassar iväg mot Arild

Mellan mina heja-stopp passade jag på att besöka en gårdsbutik och köpte på mig grönsaker och rökt nötkött. Mumma!

Gårdsbutik kulllaberg

I Arild parkerade jag bilen 2km från energidepån. Jag sprang längs banan till depån där jag skulle möta upp med pojkvännen och sedan springa med honom en bit till jag kom tillbaka till bilen.

Efter att ha fått rapporter om smärtande hälsenor, grus i skorna och brännande fotsulor från Henrik och Erik:arna väntade jag in pojkvännen. Tyvärr kändes inte hans kropp som den skulle och han bröt. Jag känner att jag nog får ta på mig det då mina förkylningsbaciller från tidigare i veckan kanske slått klorna även i honom.

Kullamannen 1

Vi åkte till målområdet tillsammans där vi fick se fler som blivit besegrade av Kullamannen. Den krånglande hälsenan höll inte och kramp satte stopp för andra löpareben.

Kullamannen 2014 Henrik hamnade i fosterställning när han fick syn på sin lilltå när skon åkte av

Vi spenderade resten av dagen och hejade och pratade med löpare. Jag sprang lite mer och läste yogaläxa. Vänstade in adept Lupita  medan hon kämpade med det sista tuffa varvet på ultran.

Jag längtar fortfarande efter att stå på startlinjen i ett lopp själv.

Men till dess så älskar jag att älska att heja på alla andra!