MB söderåsen 1

Trollunge på två hjul – jag och Charlotta. Foto: Katarina

 

Som den trollunge* jag är har jag njutit massor i påsk.

Den extra ledigheten inleddes med långfredagslöpning i Fulltofta med sambon. I barrskog på mjuka barr, över rötter och stenar, bland grön mossa, på spänger, under trädkronor och mellan stammar. Trollungen känner sig hemma i den miljön. I en knapp mil tuggade benen på i terrängen.

Påskaftons förmiddag fick jag till ett grymt simpass med Charlotta. Mina klena axlar börjar ta sig och kontakten med ryggmusklerna blir allt bättre. Trots lite tuffare simning än jag är van vid så smälte kroppen det hur lätt som helst och jag kände mig stark och effektiv passet igenom och efteråt!

Annandagen bjöd på mer trollskog, denna gången på Hallandsåsen. Det har tagit lång tid, men äntligen kom jag upp till Katarinas ställe på Hallandsåsen. Hon skulle lotsa runt mig och Charlotta runt Västersjön och Rössjön på två hjul. Två vana cyklister och en rädd trollunge.

MB söderåsen 3

Halvtidsselfie

Men det gick bra. Ibland kom jag på efterkälken, men för det mesta kunde jag hänga på. Trots avsaknad av cykelskor som man klickar i. Vilket tydligare ska underlätta cyklingen rejäl, men som min obefogade rädsla tycker är läskiga.

Vilja har jag dock så att det räcker. Konditionen och kraften var också bra. Det vägde upp för mina små attacker av ”jag kommer flyga av cykeln och dö” som gjorde att bromsen gick varm och jag emellanåt tvingades intervalla hårt bakom tjejerna för att inte tappa rygg.

MB söderåsen 4

Jag har upplevt fantastisk natur och det bästa sällskapet denna påskhelg och det värderar jag högst av allt. Men den största vinsten är för en gångs skull något helt annat. Känslan av kraft, kontakt och output verkar ha hittat till mig igen.

Efter nästan två år utan träning på grund av SI-ledproblem och nervsmärta och därefter lika lång tid av långsamt uppbyggande känns det som om det börjat släppa. För första gången på flera år känner jag mig stark. Det känns som om kroppen svarar när jag ber det ta i. Innan har varje kraftansträngning antingen lett till ett bakslag eller blivit obesvarat. Det har inte funnits något krut.

De senaste veckorna har jag simmat, gymmat, sprungit och cyklat med helt annan känsla. Jag är varken snabb, stark eller uthållig som jag har varit. Men jag känner mig helare och kraftfullare än på väldigt länge. Och det är allt som betyder något.

* När vi var små övertygade min syster mig att jag var en liten bortbyting – en trollunge som mina föräldrar hittat i skogen och huggit av svansen på.