Reflex Käglinge

Rekning av reflexslinga i Käglinge

 

Redan från början har reflexlöpningen varit ett så roligt inslag i min löpning.

De fasta slingorna var bra. När reflexerna väl var uppe satt de där de satt och vem som helst kunde sticka ut och springa. När vi drog igång arrangerade reflexlöpningar på 5:an tog vi alltid ett varv före för att säkerställa att reflexerna satt där de skulle. Underhåll och kvalitetssäkring. Rätt enkelt utan alltför mycket arbete. Och så mycket njutning och glädje när vi dessutom fick springa.

När den fasta rundan plockades ner till vintern 2016/2017 bestämde vi oss för att åka på turné. Det skulle bli mer jobb, men vilket roligt jobb det visat sig att vara.

Andreas och jag bestämde tidigt vilka platser vi ville vara på. Vi ville visa nya platser att springa på, som många kanske inte tänker på finns. Andreas har hela tiden haft uppgiften som slingskapare. Sommaren inför turnén ägnade han, och ibland vi tillsammans, med att springa på platserna för att bilda en uppfattning över vad man kunde göra.

Lagom till att det började bli dags att dra igång reflexlöpningssäsongen, oktober-mars, blev Andreas sjukdom allt värre. Baserat på hans planer fick jag ge mig ut och reka platserna för att se att allt skulle fungera i detalj. På något ställe hade ju inte jag sprungit själv, utan bara sett på Andreas karta.

Under en för jävlig höst och vinter med Andreas sjukdom och bortgång har reflex-turnén och förberedelserna inför den varit ett stort ljus i mörkret.

Ibland är det lätt att fastna i en rutin i sin löpning. Samma runda direkt från dörren, samma platser, samma skog. I och med att jag behövde reka detaljer inför varje arrangemang har min löpning månadsvis flyttat runt mellan de platser som vi valde som stopp för Run in the Dark ”On Tour” 2016/2017.

Lära känna vägen om Andreas rekat själv och jag inte sprungit där innan.

Kolla hur terrängen ser ut.

Springa på dagen för att kolla om det finns träd att hänga stavar i, eller om det krävs att vi tillverkar fler reflexer att sticka i marken.

Springa på natten för att kolla så att stigar inte ligger för nära varandra i verkligheten så att risken för att springa fel ökar när det lyser upp reflexer över allt.

Springa efter regn bara för att upptäcka att en viss sträcka på planerad slinga blir sumpmark om det råkar regna dagarna innan – omdragning kan krävas och den måste planeras.

Springa med medarrangör Lupita för att  inviga henne i bansträckningen.

Springa ett par gånger extra bara för att vara säker på att läget är under kontroll.

Lagom till att jag börjar tröttna på en plats, speciellt efter att ha tillbringat några timmar med att sätta upp och plocka ner reflexer, så får jag skifta fokus till en ny plats. Ett bra sätt att skapa variation, dynamik och mening i löpningen. Alltid roligt, men extra viktigt när livet är tungt.

Nästa vecka kör vi det sjätte och sista arrangemanget för denna reflexlöpningssäsong – Törringe 14/3 kl 19.00. Jag hoppas att ni hänger med nästa säsong som drar igång i oktober. Har ni förslag på platser nära Malmö/Lund som förtjänar en reflexlöpning när vi åker på nästa turné så får ni gärna lämna tips i kommentarsfältet.

Jag ser gärna att jag får hjälp att variera mina rundor för att utforska nya platser inför kommande Run in the Dark ”On Tour”!

(Förresten, det kan komma en reflex-överraskning någon gång  mellan mars och oktober – håll utkik)

Reflex run