För lite drygt ett år sedan träffade jag Mirjana för första gången. Mirjana som är blind men inte ser några hinder.

Vi sprang tillsammans ett par gånger och jag skrev då:

”Något så självklart att gå ut genom dörren och springa när man vill finns inte i Mirjanas värld. För hennes måste det till en ledsagare som orkar springa med henne.

Efter min långvariga skada älskar jag varje löpsteg jag får och kan ta. Då är jag gärna delaktig i att se till att Mirjana också kan ta så många löpsteg som möjligt.”

Med mycket i våra respektive kalendrar har det blivit lite klent med träning tillsammans men idag tog hon sig till Åkarp och vi sprang 7-8km. Med hennes hand lätt vilande på min arm och det rytmiska ljudet från våra fötter i bakgrunden fick jag en uppdatering om alla henne äventyr – som att delta i Toughest, hoppa fallskärm – och självklart det kommande stora äventyret: Att bestiga berg i Himalya. Om en dryg vecka går resan mot de höga topparna. Med sig har hon vår gemensamma vän och erfarna bergsklättraren Helene från live it up!

Följ Mirjana på Mirjana´s adventures och på Runners worlds Livsloppet-bloggen!

Efter vår löprunda fick jag äran att leda Mirjana genom ett kort yogapass. Någon kanske tänker att det hon som har äran att få njuta av en privat yogastund, men det är verkligen jag som har äran. Jag tycker i och för sig alltid att det är jag som har äran att få dela med mig av yogan, men med Mirjana blir det extra speciellt. Det är otroligt lärorikt och jag utmanas verkligen i min lärarroll när jag guidar Mirjana, som inte ser, genom positionerna. Jag tvingas till att bli enormt medveten om hur jag pratar, vilka ord jag väljer och hur jag rör henne.

Mirjana

Mirjana i Side angle

Jag känner att jag ibland faller in i att demonstrera för mycket på mina klasser. Jag vill bli bättre på att ta mig bort från lärarmattan för att kunna se och uppfatta hur eleverna upplever positionerna, och för att kunna hjälpa till att förbättra deras upplevelse med hjälp av mina händer. Det innebär att högre krav ställs på hur jag uttrycker mig och hur väl jag kan beskriva rörelserna in i, i, och ut ur positionerna.  Det är två saker som jag jobbat mycket med under, och efter, mina senaste yogalärarutbildningar – att lita på min röst och att bli tryggare på hand on-justeringar.

Eftersom Mirjana inte ser är det helt omöjligt att visa en endaste detalj som jag vill få henne att utföra. Jag får verkligen jobba med mitt språk och jag utmanas i mitt val av instruktioner samtidigt som jag med mina händer guidar henne i rätt riktning. Och jag får direkt gensvar när jag är otydlig eller när jag saknar detaljer för att ta sig in i en position. Jag blev även ännu mer medveten om hur min beröring påverkar och hur viktig tydliga och genomtänkta justeringar är – inga orelaterade beröringar som förvirrar. Även om jag vet om det var jag inte medveten om att jag gör så.

Mirjana blir lika mycket min lärare som jag är hennes.