Jag har mina dagliga rutiner och vet vad som bör ingå i mitt dagliga liv för att jag ska må bra, känna mig stark och vara lycklig. Bland annat innefattar de rutinerna yoga, meditation, fysisk aktivitet och rörelse och träning. Gott för själen, gott för hjärnan, gott för kroppen.

Vissa dagar är mer upptagna än andra och de dagliga rutinerna som får mig i balans ställs på ända.

Som i veckan när jag åkte på jobbresa till Norge och första dagen innebar en dag som började 05.00 när jag klev utanför ytterdörren för 6 timmars stillasittande restid följt av 8 timmars gående, stående, bärande och klättrande på stegar på dekoratörsjobbet.

En sådan dag kan jag inte följa mina vanliga rutiner med yoga, meditation och träning – men jag kan göra vad som är möjligt under förutsättningarna.

Jag väljer medvetet och aktivt att ta tillvara på de stunder som bjuds för att uppnå mina ”minimikrav” för vad jag behöver för en balanserad dag. Det innebär ibland att göra saker på platser bland folk och där det känns udda. Men att inte göra det är att tumma på min hälsa, fysik och den grund som jag behöver för att orka och kunna prestera.

Därför var jag den som mediterade utanför gaten på flygplatsen kl 06.30.

Jag var den som satt i en djup squat på perrongen i Gardemoen i väntan på bussen och sedan gjorde enbensknäböj och tåhävningar bredvid mitt säte de sista minuterna innan den två timmar långa bussresan.

Jag var den som sjönk ner i en djup squat under en diskussion med kollegan för att avlasta ryggen istället för att sätta mig på en stol och jag avbröt jobbet med jämna mellanrum för 10 riktigt djupa och närvarande andetag.

Du kan också vara den.

Den där kollegan som byter kontorsstolen mot knäböj eller solhälsningar med jämna mellanrum under dagen. Investeringen du gör under de minuterna kommer både du och din arbetsgivare ha nytta av.

Den i kön som tittar upp från mobilen och rätar upp ryggen, petar tillbaka huvudet ovanför axlarna där det hör hemma,  för skulderbladen ner och ihop och rullar bak axlarna från den förrädiska framåtrotationen. Våga vägra padd-nacke.

Den som hoppar hopprep utan hopprep, gör benpendlingar och armcirklar innan, under och efter långa resor.

Den som då och då tar några minuter i huksittande längst bak i flygplanet för att ge din kropp en hälsosammare upplevelse än flygplansstolen under långflygningen.

Den på bussen som tar 20 djupa andetag där du är närvarande i hur varenda ett andetag känns, var det känns och var luften tar vägen när det strömmar in i dina lungor.

Den som i väntrummet väljer bort att fly in slösurfandet. Slut ögonen och ta en titt vad som händer inombords istället för att ständigt söka yttre stimulation från mobil, tidningar, tv, andra människor.

Den som gör enbensknäböj och tränar balansen genom att blundande stå på ett ben medan besiktningsmannen går igenom din bil på bilprovningen.

Det handlar om att komma bort från stillasittande. Hitta aktivitet i musklerna. Vara närvarande. Återställa kroppen. Hitta hållning.

Det finns tid. Även i de mest hektiska liv.

Och ja, jag har gjort alla sakerna beskrivna ovan.

Och ja, det kommer finnas folk som tittar konstigt på dig.

Drömscenariot hade varit om alla insåg att de sakerna borde ingå en normal vardag eftersom vårt stillasittande, multitaskande, ständigt uppkopplade samhälle ser ut som det gör idag.  Men till vi har kommit dit räcker det med att du vet att du ger dig själv en fördel i livet och i din träning.

Att vara den där – det är så värt det.