webb-HC-079

Foto: carlmikaelbjork.se

Jag ligger i Childs pose, Barnets postion, med armarna sträckta framför mig. Pressar ner händerna i mattan, jobbar med inåt- och utåtrotation i armarna för att aktivera musklerna som stabiliserar mina axlar och mitt skulderparti när armarna är uppsträckta längs öronen.

Runt omkring mig står alla andra i Downward facing dog, Nedåtgående hunden. För ett år sedan eller två hade jag hatat att ligga i Barnet när det egentligen är Downward facing som ska göras. Jag hade trotsat och stått där jag med.

Ikväll ligger jag kvar i Barnet. Jobbar med pressa händerna i mattan och samtidigt dra skuldrorna bak och ner, roterar insidan av armarna upp och utsidan ner. Armarna skakar trots att jag inte har någon tyngd från kroppen att bära upp. Så kraftfullt är det att hitta aktivitet i rätt muskler. Att tvinga hjärnan och kroppen att rekrytera fler, och annorlunda, motorenheter än den är van vid.

Nu trotsar jag inte. Jag accepterar. 

Jag accepterar att jag just nu inte har den rätt styrkan för att hålla en bra position en längre tid. Jag kan stå i Downward facing dog. Men efter en stund orkar musklerna inte bära upp mig och jag faller in i den sköna och ack så förrädiska Häng-i-leden-Hunden.

När jag jobbar i Barnet utan att lägga kroppstyngden på armarna kan jag få rätt muskler att göra jobbet. De som har legat och sovit ett tag och yrvaket strejkar när jag kräver för mycket av dem. De som skakar på huvudet, säger nej och låter sina kompisar göra jobbet när jag tillbringar för lång tid i Hunden.

Yoga handlar om att lära känna sig själv. Att lära sig vad som är möjligt i dagsläget och vad som  måste till för att komma dit vi vill. Det handlar om att acceptera var vi är just nu.

Vi vill göra vad läraren säger. Vi vill göra som det står i träningsschemat. Vi vill visa att vi är starka och att vi också kan när alla andra kan. Men att inte göra kräver också styrka. En annan styrka.

Så jag går ner i Barnet medan resten av klassen tar ytterligare flera andetag i Hunden. Bygger där jag är just nu för att snart kunna göra den Hund som min kropp förtjänar.